Grå Materia

14 juni
17-21

Uppköparvägen 7, Årsta

Astrid Braide Eriksson & Caroline Nordell
Jorun Burman Berg
Evelina Jonsson
Johanna Kindahl
Karin Lindstén
Mari Mattsson
tm
Edit Sihlberg

Kurerad av Astrid Braide Eriksson, Evelina Jonsson och Karin Lindstén



Källaren kan sägas vara en byggnads undermedvetna. Som psykoanalytisk metafor används den ofta så, för att måla en bild av sinnets fundamentala men nedtryckta drifter och impulser. I det här fallet består källaren av ett par identiska, och senare utrivna, toaletter. Vad det säger om psykologin hos detta kontorshus från 70-talet är svårt att säga, men liggande där, nedtryckta under en ventilationstrumma, utstrålar toaletterna en stark närvaro. Är det en slump att rummen är dubblerade, som två hjärnhalvor? Ett mindre konspiratoriskt sinne skulle lätt dra slutsatser om operativ hierarki. Arslet och munnen är sammankopplade via en passage genom kroppen, men vad med arslet och hjärnan? Var det mänskliga avfallet som lämnades här elektriska impulser som stimulerade byggnadens tankeprocess?

Det är ingen brist på avfall i området nu heller. Även en så ren stad som Stockholm måste gömma sin logistik någonstans, för att kommersens hjul ska fortsätta att snurra. På så sätt kanske området i stort spelar den psykologiska rollen som källare på stadens skala. Det finns, än så länge, inget system utan läckage, och här ligger det oundvikliga överflödet från maskinen som är Stockholm utspritt. Kasserade kontorsmöbler sväller och spiller ut sitt innanmäte på trottoarerna, spånskivor expanderar av fukten och ömsar sitt laminatskinn. Containers svämmar över av grönsaker och förvandlas till enorma burkar surkål i den gassande julisolen. Här infiltrerar dammet och ljudet från trafiken, och inte minst stenkrossen, ögat, örat och luften. Ett oundvikligt brus av logistik. Explicit eller inte informerar detta praktiken hos de många konstnärer som hyr ateljéer i byggnaden, varav några deltar i utställningen Grå Materia.